Sverige har under året ingen brist på el, däremot finns växande obalanser i elsystemet som gör att vi redan idag drabbas av effektbrist, det vill säga att elen under en enskild timme riskerar att inte räcka till, ett problem som troligen kommer att förvärras de närmaste åren. Verktygen för att upprätthålla balansen i systemet är idag inriktade på stora producenter och konsumenter av el, men tack vare den tekniska utvecklingen kan nu även mindre aktörer som företräder vanliga hushåll släppas in i balanssystemet. Men regeringen har dessvärre dröjt med nödvändig lagstiftning. Det så kallade elmarknadsdirektivet skulle ha varit genomfört den sista december 2020 men, först nu är lagändringar på gång, efter det att EU-kommissionen inlett en process som skulle kunna leda till att Sverige ställs inför EU-domstolen.
Sveriges senfärdighet är oroande, och en av effekterna av att vi dröjt med nödvändiga regeländringar, investeringar i elnät och nya produktionsresurser är de rekordhöga elpriser som hushållen märkt av denna vinter. Vi har avvecklat elproduktion i södra Sverige, främst genom nedläggningen av kärnreaktorer, samtidigt som vi bygger stora mängder vindkraft, en miljövänlig form av elproduktion men som också är beroende av att det blåser. Vindkraften finns främst i norr där även vattenkraften finns. Stor produktion i norr och ökad efterfrågan i söder skapar problem eftersom vårt nationella kraftnät inte är dimensionerat för att skicka så stora mängder ström från norr till söder, vilket stundtals fått elpriserna söder om Dalälven att skena.
Det byggs och planeras för tusentals kilometer nya kraftledningar, men att bygga sådana tar lång tid. Den politiska debatten handlar om ny kärnkraft, havsbaserad vindkraft och framställning av vätgas i stor skala för att, men även detta kommer att ta lång tid. Så hur kan vi snabbt skapa bättre balans i elsystemet?
I det nationella elsystemet finns olika sätt att balansera nätet då läget är pressat, så kallade stödtjänster. Det handlar om att snabbt kunna aktivera reservkraft, främst vattenkraft och fossileldade kraftverk, och genom avtal med storförbrukare få dessa att tillfälligt dra ner på förbrukningen. Men med allt större obalanser i systemet är frågan om det kommer att räcka att bara större aktörer deltar?
En möjlighet är att låta vanliga hushåll som använder smarta eltjänster bidra till effektbalansen, det vi kallar mikrostödtjänster. Värmepumpen behöver inte gå lika mycket hela tiden, bilen behöver inte kontinuerligt ha samma laddeffekt och hushållen kan, om de har informationen, använda sina tvättmaskiner, dammsugare och annat exakt den tid då balansen i det lokala kraftsystemet lutar åt överskott och då dessutom priserna är lägre.
Vi företag som erbjuder smarta eltjänster till hushållen, tjänster som gör det möjligt att automatiskt optimera förbrukningen utan att hushållen själva märker det, kan bidra med en del av lösningen. Varje hushåll med smarta eltjänster kan bidra med små variationer i sin elförbrukning, men eftersom det handlar om en stor och växande grupp hushåll kan variationerna få stor effekt på elsystemets samlade balans. För att det ska vara möjligt måste dock systemet med stödtjänster samt infrastrukturen anpassas för hushållsnära mikrostödtjänster, både tekniskt och regulativt.
Ett företag som samlar många elförbrukare för att erbjuda deras samlade effektlast till systemet kallas aggregator. Det finns ett förslag från regeringen på att låta även mindre, oberoende aggregatorer erbjuda mikrostödtjänster på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterat sätt. Men kring det förslaget finns en rad förbehåll som skapar stor osäkerhet för alla som vill bidra som oberoende aggregator. Vi vill ha klara regler som gör att vi enkelt och utan förbehåll kan erbjuda alla våra hushåll att med smarta eltjänster balansera systemet.
Fördelarna är uppenbara. Bättre balans i systemet gör det möjligt ha en större andel förnybar men väderberoende elproduktion i energimixen, exempelvis vindkraft som kan byggas ut relativt snabbt. Kraven på att producera riktigt dyr el de timmar då systemet närmar sig effektgränsen, minskar också. Eftersom de ekonomiska vinsterna för hela systemet är stora måste de hushåll som genom en aggregator deltar i balanssystemet också tjäna pengar på det, precis som stora leverantörer av stödtjänster redan gör. Det är viktigt att vanliga hushåll som hjälper till kan få en bra återbäring på sin elräkning. Det ska vara roligt och lönsamt att vara smart elförbrukare, inte som idag dyrt och krångligt.
Mikrostödtjänster har en stor potential som måste utnyttjas. Regeringen bör skyndsamt införa ett tydligare regelverk än det som nu föreslås och vi måste få tekniska system på plats för att enkelt kunna skicka data mellan olika aktörer. Annars fastnar vi i dagens läge med underproduktion i delar av landet, brister i överföringskapacitet och regelverk som släpar efter och förhindrar innovation. Sammantaget leder det till att elpriserna skenar och vill det sig illa kan den nödvändiga elektrifieringen av Sverige helt enkelt stanna av, med stora kostnader och försenad klimatomställning som konsekvens. Sverige kan fungera bättre om vi öppnar upp elsystemet för nya innovativa tjänster på hushållsnivå, tjänster som kan få stor betydelse på nationell systemnivå.
Tanmoy Bari
VD Greenely
